Jaha, här sitter man på Friskis när solen skiner utanför. Om en halvtimme kommer nog mamma och hämtar mig med bilen. Det är ändå rätt många som tränar idag med tanke på vädret. Personligen skulle jag stannat ute i en solstol men har man skrivit upp sig så får man ju jobba oavsett väder. Vi har en arfikansk kvinna på mitt städjobb som sa något roligt häromdagen. Att i Afrika är det ingen som pratar om vädret, oavsett om det är monsun eller torka. Det är nog sant att svenskar har väldigt lätt att prata om vädret, och snöröjning och det man har sett på nyheterna. Fast oftast pratar dem inte alls. I Australien pratade alla med alla, i Sverige kan man högst prata med vänners bekanta. man kan absolut inte inleda en diskussion med personen brevid vid busshållplatsen utan att denne undrar vad man har för baktankar. Ja, Sverige är bra märkligt.

Har gjort om lite på bloggen. Det är ju faktiskt inte Livsironi i Australien längre, nu är det Livsironi i kalla regniga blåsiga Sverige istället. Sitter och laddar för 4 timmars arbete på Friskis & Svettis, skönt att få en inkomst även om den inte är så stor. Vem vet, jag har kanske till och med råd att köpa julklappar i december!

 

Så sitter man här, sista kvällen utomlands, sista dagen i Bangkok, och försöker tänka igenom allt man har gjort det senaste halvåret. På torsdag är jag åter hemma i Sverige, vilken märklig känsla att saker och ting bara kan ta slut sådär. För en vecka sedan lämnade jag landet som länge varit mitt hem. Det land där jag seglade jag på klarblått vatten, dök bland hajar och koraller, försökte mig på att surfa, delade våningssäng med människor jag aldrig sett tidigare, åt nudlar morgon middag kväll, körde genom ett land större än Europa med en bil som med nöd och näppe tog sig fram. Några nya vänner fick man också på vägen och även en fördjupning i dem man redan hade. Jag kommer alltid känna mig hemma i Australien, precis som i Sverige.

 

Bangkok har också varit en liten resa i sig. Vi kom hit och slogs av hettan, över 35 grader har det varit alla dagar. Vi har överlevt ett thailändskt nyårsfirande med ett tre dagar långt vattenkrig som inte lämnade någon torr i slutet av dagen. Vi har åkt tuk tuk och aldrig mer gjort om det. Vi har gått på en marknad där dem sålde allt från iPodhörlurar och kaffekoppar till ballerinaskor och levande ekorrar i klänningar. Vi har tittat på tempel och palats och trängts med kineser, som för övrigt är väldigt jobbiga och borde lära sig lite vett och etikett om hur man uppför sig i offentliga sammanhang. Nej, det är inte okej att hosta någon i ansiktet eller att använda mina flipflop som matta medan man tar på sina egna skor för att marken är för varm. Jag vill inte ha din fotsvamp… Att dem sen tar foton när det är fotoförbud eller hoppar över avspärrningar för att få en extra bra bild är också lite störigt. Men man överlever. Nu ska jag krypa till sängs. Imorgon är en ny dag och jag måste vara utvilad så jag orkar bära min tunga väska. Attans att allt ska vara så billigt i Bangkok! Love you all

 

Planen för idag var att åka och titta på the Grand Palace här i Bangkok, piece of cake tänkte vi och gick till tågstationen för att ta tåget dit. Men vi hade såklart kollat fel på resvägen så det var inga tåg som gick till den destinationen. Nähä tänkte vi, då får vi väl ta en taxi. Men då ingen ledig taxi fanns inom synhåll blev det tuk tuk. Han som körde tuk tuken kom fram till oss och frågade var vi skulle, sen gav han oss ett pris på 100 baht som jag prutade ner till 50. Jättebilligt tänkte vi (typ 12kr) och hoppade på. - 2 stops?, frågade han när vi började rulla och innan jag hörde vad han sa hade Vickan sagt ja i rena förbifarten. Vi blev körda till två affärer och nästan tvingade att köpa något, jag tog det billigaste möjligt. Chaufförerna får nämligen provision av företagen för att dem tar dit kunder. Sen försökte han tvinga oss att åka båt men då sa jag bestämt nej, vi ville ju bara till palatset! Väl framme vid palatset så var det stängt sa han och så ville han ta oss till något annat ställe, det var då vi hoppade av och nästan kastade pengarna på honom. Vissa människor är verkligen jobbiga. Palatset var visserligen stängt på riktigt men vi gick till ett annat istället vid namn Wat Pho som var jättehäftigt! Mosaik på husen och sånnt, väldigt vackert. Staden i övrigt är ganska ful och smutsig, tror att mina röda blodkroppar tog upp jättemycket kolmonoxid under tuk tuk resan. Katalysator? Skulle inte tro det...

När vi skulle hem från palatset tänkte vi "aldrig mer tuk tuk!". Vi frågade en taxi hur mycket det skulle kosta till där vi bodde, 400 baht sa han. 400! Det är mer än vad det kostade från flygplatsen vilket tog 40 minuter. Vi frågade om han kunde sätta på metern (den som räknar pengar per sträcka) men nej, det ville han inte. Tror jag det, då hade han fått högst 50 baht. Nej, han kan försöka lura en annan stackars turist tänkte vi och gick till nästa taxi. Samma visa där. Det slutade med att vi fick ta en tuk tuk igen, för 150 baht och med no stop. Alltså direkt till vår slutstation. 150 låter mer än vad det är, ca 15kr per person, men när det ska kosta 50-80 baht är det ju lite surt. 1kr är 4 baht förresten, för att göra det lättare.

Nåväl, det var allt för idag. Jag kommer säkert hålla er uppdaterade för det här landet är verkligen absurt.

Idag bokade jag och Viktoria flygresan hem. Ann har bestämt sig för att stanna och jobba inom galoppvärlden, jag önskar henne all lycka. Viktoria måste hem och skriva intagningsprov till veterinärlinjen och jag kände att det var dags att mitt äventyr slutade. Inte så att jag inte trivs här men min magkänsla säger åt mig att komma hem. Men för att dra ut på det hela lite till bokade vi elva dagar i Bangkok på vägen hem. Det blir lite shopping, läs mycket, och även lite sightseeing och Thailändsk kultur.

Flyget lämnar Sydney på lördag så imorgon ska vi byta boende till ett hostel nära stranden. Just nu bor vi på ett ganska sunkigt hostel fast man har vant sig nu efter 6 nätter. Men eftersom det är vår sista tid tillsammans på ett tag, eftersom Ann ska stanna, så kände vi att vi ville byta.

Nåväl, jag skriver mer vid ett senare tillfälle.

I söndags träffade vi killen vi hyrde lägenheten av för att "catch up" som det så fint heter, typ ta igen eller nått. Förstår inte riktigt vad vi skulle ta igen eftersom vi aldrig träffat människan innan. Men det var trevligt och han skulle till Noosa dagen efter och undrade om vi ville med så vi sa ja.

Det tar ungefär 2 timmar att åka från Brisbane till Noosa så vi kom dit vid 11 tiden. Vi började med att åka till en strand med väldigt mycket vågor för att han ville surfa. En timme senare packade vi ihop oss och åkte till Noosa National Park. Han ville visa oss sitt favoritställe vilket var en naturlig havspool formad i en stenklippa där havsvågorna svepte över kanten och fyllde poolen med havsvatten. Jättefint var det, vi badade i liknande pooler på Fraser Island vid namn Champagne Pools.

Där fanns även ett vattenhål som kallades Tea Tree med en massa grodyngel i. Tea Tree är ett rödaktigt vatten som tydligen ska vara bra för huden, man ska dock inte dricka det sa killen för det var tydligen inte så bra för kroppen invändigt.

Det tredje stället vi gick till var en annan surfstrand. Jag provade på att kroppssurfa vilket gick ganska bra bortsätt från att jag fick kramp i vaderna hela tiden. Tror man har lätt att få det efter att bada länge, hade nog badat i en timme eller något. Ont gjorde det i alla fall. Där träffade vi en annan kille som hade varit med i armén men han hade trillat ner i en klyfta så han hade skadat sin rygg och fick inte surfa på ett tag. Det var han som lärde mig hur man kroppssurfade. Det var sådana vågor som man ser på film, som slår ner över en. Fast inte riktigt lika stora som på film.

Senare på eftermiddagen gick vi till ett hostel vid stranden för att vänta ut rusningstrafiken. Jag och Ann satte oss ner i en soffa framför tv'n och det visade sig att vi hade satt oss bland alla som var nyanlända till stället så vi fick vara med på välkomstmöte och fick gratis vin och säga vad vi hette och dylikt. Vi spelade med och låtsades att vi bodde där. Jättefint hostel, synd att jag inte ska till Noosa mer annars hade jag bott där.

Nu sitter jag på biblioteket i Brisbane efter en härlig dag vid lagunen. Ska promenera hem nu så vi får höras mer en annan gång. Kram

Nu var det längesen jag skrev. Vi har rest från Cairns i norr till Brisbane i mitten av östkusten. Det kändes lite som att komma hem eftersom vi har jobbat här i några månader tidigare. Jag har inte så mycket att skriva nu men jag kommer uppdatera er om det händer något roligt. Vädret är ganska tråkigt, varje gång jag tänker sola så regnar det och varje gång jag inte kan sola så är det sol. Ganska störigt. Men nu ska jag gå. Vi hörs! Kraam

Hej! Nu är jag på en båt någonstans utanför Cairns. Det är dag nummer fyra av vår dykning, de två första var på land i en pool. Vi ska vara på båten imorgon också men då är vi certifierade dykare, vi blev det idag. Jättehäftigt. Ikväll ska vi dyka nattdyk och se hajar och dylikt. Jag har sett hajar, stingrockor, Nemo, Doris och jättemånga vackra koraller. Igår när vi snorklade började ann skratta jättemycket, man vet inte vad man ska göra så fint det är ibland. Snart ska vi få lite mer information sedan ska vi dyka själva. Man har blivit ihopparade två och två för att det ska vara säkrare, jag och Ann är ett par och Vickan hamnade med någon kille från Schweiz. Men han är jätterolig så hon klarar sig. Alla på kursen är verkligen jättesnälla och roliga. Nu måste jag gå, Kraaam

Hej!

I skrivande stund befinner jag mig i Mission Beach, ett mysigt litet ställe strax under Cairns. Det är nu  fyra dagar sedan vi kom hem från vår segelbåtsresa i Whitsundays ölandskap. Jag fick veta att det från början varit berg och dalar men att det senare utvecklades till öar när dalarna vattenfylldes. Vi åkte med en liten segelbåt vid namn Eureka II, vi var 16 personer på båten varav 4 var besättning. Vi snorklade mycket och jag såg jättemånga fiskar i olika färger och former. En kväll när vi satt ute hörde vi ett plaskande och när vi tittade så såg vi två delfiner precis vid båten. De jagade bläckfiskar varav en hoppade rakt in i sidan på båten så det small, han fick nog hjärnskakning den där bläckfisken. Efter ett tag kom det en revhaj men delfinerna jagade bort den för att få maten för sig själva. Och allt detta såg jag, det var hur häftigt som helst.

Att bo på båten i två nätter och tre dagar var väl mindre roligt, åksjuk som man är. Men det gick bra, och servicen var jättebra. Det var damerna först policy vid maten så det var ju perfekt! Vi snorklade en gång om dagen och besökte Whitehaven beach vilket var jättevackert. När man badade var man tvungen att ha en dräkt på sig för att skydda sig mot maneter som är dödliga här. Jag fick välja på jätteliten eller jättestor. Det blev en jätteliten och det såg nog inte klokt ut, men hellre det är att dö. Det var väldigt roligt att segla också för båten nästan låg ner ibland på grund av vinden.

Hade det inte varit för min åksjuk så hade jag definitivt gjort det igen om jag hade kunnat. Ska ni någon gång till Australien är Whitsundays ett måste!

Bilder kommer när jag har gratis internet!
Kram

Nu är vi i en stad/by vid namn Emu Park, strax utanför Rockhampton. Rockhampton är känd som "the beef capital of Australia". Det beror på att det finns så otroligt mycket boskap i området. Emu Park, där vi bor, är en mindre by precis vid havet. Anledningen till att vi bor här är för att vi imorgon ska besöka Great Keppel Island, en ö ca 15 km från kusten med fina stränder och fin snorkling. Det är nu man önskar att man hade ett vattentätt fodral till sin kamera, eller en undervattenskamera för den delen. Hade så gärna velat fotografera koraller och fiskar.

Innan vi kom till Emu Park stannade vi i två nätter i Agnes Water och Town of 1770, två små städer som vuxit ihop. Vi bodde på ett rätt coolt hostel som var helt hippie med peacemärken, bob marley flaggor, buddhastatyer och sen var alla rum typ stugor. Jättehäftigt och annorlunda. Frukosten ingick så jag har förätit mig på jordnötssmörsmackor med sylt på, bleh. Bakom vår stuga fanns en hage med en häst i, Vickan matade den med gummibjörnar så den gillade nog oss. Jag var även och solade på stranden i två timmar och lyckades såklart bränna mig. När jag inte tar solkräm så får jag skylla mig själv men nu när jag faktiskt tog solkräm så är det inte riktigt rättvist. Man tycker att det borde vara omöjligt att bli brunare snart, ska bli spännande att se hur brun man kan bli. Jag har tydligen inte lärt mig att solen är jättestark här. Undrar hur lång tid det kommer ta, tydligen mer är 4 månader. Det är jobbigt att resa runt ibland, man träffar så många roliga människor som man måste resa ifrån senare. Man får väl hoppas att man träffas igen. Nåväl, jag skulle inte vilja vara i Sverige nu i alla fall. Backpacking må vara jobbigt ibland men oftast är det roligt som attan! Kram på er.

När jag skriver detta befinner jag mig i ett tält på Fraser Island med havets brus i bakgrunden och en ficklampa för att se var jag ska skriva. Men när ni läser detta är jag tillbaka på fastlandet eftersom jag varken har en dator eller något internet här – knappt täckning på telefonen, som visserligen ligger avstängd i min väska. Det är något speciellt med att skriva förhand, det är så mycket lättare att komma på vad jag ska skriva.

Idag är det dag två på vår Fraserresa, imorgon åker vi hem igen. Jag kan beskriva upplevelsen med ett ord… WOW! Tänk er att åka i 85km/h över stranden eller ett åka mitt i regnskogen. Känslan är obeskrivlig. Naturen är det ju inget fel på heller, klarblåa sjöar, klippor, bäckar och vattenfall. Vi har inga duschar här men det gör inget eftersom vi badar i sötvattensjöar och bäckar som ibland är så rena att vattnet är drickbart. Idag duschade jag under ett vattenfall, hur coolt är inte det! Man kan nämligen inte bada i havet här på grund av starka strömmar och hajar. Havet ser väldigt farligt ut dessutom så jag skulle inte våga bada där utan hajarna heller. Men man klarar sig bra med sjöarna.

Dag tre blev vi väckta av två grabbar som bankade på en kastrull, väldigt scoutlägeraktigt. Så klockan sju lämnade vi vår lägerplats och körde mot en sjö vid namn lake Wabby. Man fick gå i en halvtimme för att komma dit men det var rätt häftigt där. Man kom ut från skogen i en stor öken. Sedan gick man mot en pinne som var utsatt som riktmärke, där sluttade sanden ner i en stor sjö med fiskar i. Om man satt stilla en stund så kom små fiskar och åt ens döda hud, det var rätt läskigt så jag rörde på mig rätt fort igen. Vi har sett några riktigt häftiga platser under de tre senaste dagarna. Rena paradiset för en som gillar att fotografera!

När vi kom tillbaka till fastlandet berättade personalen på hostlet att deras väskförråd hade blivit uppbrutet och att tjuvar hade gått igenom väskorna och stulit värdesaker och dylikt. Som tur var hade vi lagt våra väskor i vår bil så vi klarade oss! Vilken tur man kan ha ibland! Nu ska vi snart åka härifrån mot Hervey Bay, nästa stopp på vår resa. Jag vet inte vad man gör där men något kan vi väl hitta på. Kram

Dag tre av vår roliga månad. Idag lämnade vi Noosa efter en rolig natt/morgon med våra två nya vänner Adrian och Carl. Två killar, den ena från England och den andra från Stockholm. Måste komma ihåg att skaffa deras facebook sen.. Hur som helst, efter fyra timmars sömn checkade vi ut från vårt hostel och satte oss i bilen mot vårt nästa hostel i Rainbow Beach. Bilresan skulle ta 1 timme och 40 minuter men vår gps har en förkärlek för nya oupptäckta vägar så två timmar senare plockade vi fram kartboken och körde enligt den istället.

Hostelet är väldigt fint och känns fräscht och trevligt. Imorgon ska vi till Fraser Island och bo där i två nätter. Vi ska bada i en sjö som heter Lake McKenzie, köra fyrhjulsdrivet och titta på djur och natur. Och träffa nya människor såklart! Men jag ska inte skriva för mycket om det, det gör jag sen när jag kommer tillbaka om några dagar.

Lägger kanske upp några bilder lite senare, vi ska på ett möte om en stund med information om vår Fraser resa.

Idag vaknade jag klockan tio efter att ha haft en av de sämsta nätterna hitintills. Jag har lyckats bli förkyld och kunde nog inte andas på hela natten. Noosa National Park stod på schemat idag. Fint ställe. Vi gick i tre timmar och tittade på den fina utsikten. Tre svettiga timmar senare släpade vi oss hem eftersom alla tre led av matbrist. Och nu sitter vi på Peter Pan, en resebyrå med gratis internet för sådana som oss! Rainbow Beach imorgon och sedan Fraser Island!

Så kom dagen då det riktiga äventyret skulle börja. En hel månad med massor av roliga saker inplanerade. Vi började vår resa med att köra från Brisbane till Noosa, från början en liten surfby men nu en turistort på östkusten. Bilresan tog ungefär två timmar vilket är ingenting när man är van vid att köra i fem timmar eller mer.  Vi kommer ha helt fel avståndsuppfattning när vi kommer hem tror jag. Väl framme i Noosa skulle vi checka in men vårt hostels datorsystem var nere så vi fick så snällt komma tillbaka senare. Vi gick en tur på stan, bland annat till banken för att sätta in sista hyran på lägenheten i Brisbane. Tvåhundra dollar, jo man tackar. Men det är vad en person betalar för en vecka på ett hostel så det är ändå billigt för alla tre. Hur som helst så fick vi till sist checka in och packa upp våra badkläder för att kunna gå ner till stranden för lite eftermiddagssol. Jag somnade men lyckades låta bli att bränna mig som tur är. Jag har ett flertal gånger under denna resa sovit på stranden i två timmar utan att vända på mig, det är inte behagligt efteråt.

Det verkar som att detta hostel består av enbart svenskar och fransmän. Vilket är det sämsta tänkbara eftersom svenskar brukar vara otroligt tråkiga när man träffar dem utomlands och fransmän pratar så dålig engelska så man inte kan ha en konversation med dem. Jackpot! Ikväll är det tydligen Ladies Night i baren, dem ska ha en wet t-shirt contest. Jag ska inte deltaga. Jag förstår inte riktigt australiens kärlek för wet t-shirt tävlingar. Bara såå töntigt. Man kan vinna hundra dollar tydligen, ge mig tusen så är jag med. Eller kanske inte ändå. Men vi ska gå dit och kolla in stället så får vi se när vi går hem igen. Kraam!

Jag vet att jag lovade er bilder men vårt internet är alldeles för dåligt så det går inte att ladda upp bilder på varken bloggen eller facebook. Fick kämpa för att ens ladda upp bilden ovan. Ni får så snällt vänta ett tag till. Idag är det torsdag, Australia Day, men klockan är efter tolv så jag ska snart sova. På måndag lämnar vi brisbane för att fortsätta vår resa upp mot cairns. Vi ska göra flera roliga stopp på vägen och jag är väldigt glad och förväntansfull på tiden som kommer. Vi ska till exempel:

• Åka till Fraser Island och campa, köra fyrhjulsdrivet på stranden och i skogen, bada i klarblå sjöar och titta på Dingos (vildhundar)
• Åka på en tredagars segelbåtstur till Whitsundays ösystem och snorkla, segla, sola och njuta på stränder som Whitehaven Beach!
• Ta dykcert i Cairns och åka ut med en båt i två dagar och dyka på stora barriärrevet med allt vad det innebär.
• Åka till Great Keppel Island och Magnetic Island och snorkla direkt vid stranden
• Åka forsränning nerför Tully River - hjälp!
• Fallskärmshoppning på Mission beach - ännu mer hjälp..
  

Man lever bara en gång heter det så jag vill faktiskt inte snåla eftersom jag förmodligen aldrig kommer komma hit igen. Iih, jag ska ta dykcert. Det känns faktiskt riktigt riktigt roligt. Kan knappt vänta! Vill ni veta något om platserna såhär innan så rekommenderar jag att googla på de tjocka orden. Saknar er men jag lovar att njuta för er också! Och vi ses ju om några månader! Kraam