livsironi

Så kom dagen då det riktiga äventyret skulle börja. En hel månad med massor av roliga saker inplanerade. Vi började vår resa med att köra från Brisbane till Noosa, från början en liten surfby men nu en turistort på östkusten. Bilresan tog ungefär två timmar vilket är ingenting när man är van vid att köra i fem timmar eller mer.  Vi kommer ha helt fel avståndsuppfattning när vi kommer hem tror jag. Väl framme i Noosa skulle vi checka in men vårt hostels datorsystem var nere så vi fick så snällt komma tillbaka senare. Vi gick en tur på stan, bland annat till banken för att sätta in sista hyran på lägenheten i Brisbane. Tvåhundra dollar, jo man tackar. Men det är vad en person betalar för en vecka på ett hostel så det är ändå billigt för alla tre. Hur som helst så fick vi till sist checka in och packa upp våra badkläder för att kunna gå ner till stranden för lite eftermiddagssol. Jag somnade men lyckades låta bli att bränna mig som tur är. Jag har ett flertal gånger under denna resa sovit på stranden i två timmar utan att vända på mig, det är inte behagligt efteråt.

Det verkar som att detta hostel består av enbart svenskar och fransmän. Vilket är det sämsta tänkbara eftersom svenskar brukar vara otroligt tråkiga när man träffar dem utomlands och fransmän pratar så dålig engelska så man inte kan ha en konversation med dem. Jackpot! Ikväll är det tydligen Ladies Night i baren, dem ska ha en wet t-shirt contest. Jag ska inte deltaga. Jag förstår inte riktigt australiens kärlek för wet t-shirt tävlingar. Bara såå töntigt. Man kan vinna hundra dollar tydligen, ge mig tusen så är jag med. Eller kanske inte ändå. Men vi ska gå dit och kolla in stället så får vi se när vi går hem igen. Kraam!