livsironi

Idag har varit en av de härligaste dagarna på länge. Jag vaknade utvilad till fågelkvitter och solen lyste in genom persiennerna. Snön ligger fortfarande kvar men det känns ändå som att våren närmar sig. Det har hållt sig runt nollan i några dagar nu, det smälter på dagen och fryser på natten. Vi fick mejl om att tentorna var färdigrättade och kunde hämtas ut. Eftersom det var så vackert väder så bestämde jag mig för att gå till skolan istället för att cykla. Det tar ungefär fyrtiofem minuter och det var jätteskönt. Visserligen blev jag nerstänkt av en lastbil när jag väntade på att gå över ett övergångsställe, det var väl det enda som drog ner betyget på min dag.

Jag blev godkänd på tentan, det känns jätteskönt. Och nu ser jag lite ljusare på matematik- och statistiktentan som är om tre veckor. Vecka tolv, jag tror att det blir tre veckor.. Sen skuttade jag iväg och lämnade två böcker på skolbiblioteket, försenade var dem, skäms på mig.

Efter det tog jag första bästa buss in till stan, de går så ofta från BMC att det nästan blir löjligt. Jag har försökt klura på en present till min Alve, han fyller tjugo den femtonde mars. Vad köper man till en pojkvän som har allt? Jag har redan gett honom det bästa jag har kunnat komma på hitintills, det är svårt att toppa presenterna efter ett tag. Det är tanken som räknas, fast det funkar bara på föräldrar - dem fick ju otolkbara teckningar i tio år. Sen bytte man till lövsågade träfigurer eller tygbitar med lite stygn på. Det är svårare med pojkvänner, men jag klurar nog ut något. Det blir iallafall inga träfigurer och teckningar.

Jag måste bara nämna, innan jag säger hejdå, dagens hjälte. Jag är hundra procent säker på att hon aldrig kommer läsa detta men jag vill ändå slå ett slag för vänliga, ärliga människor. Sådana människor som springer ikapp en när man tappar plånboken på trottoaren. Vad skulle jag gjort utan henne. Tappa plånboken är något av det värsta som finns.

Så avslutningsvis så vill jag tacka personen som rättade min tenta, Uppsalas vackra vårväder och min vardagshjälte. Vi måste alla vara lite mer vardagshjältar tycker jag. World peace liksom.

Pusshej