livsironi

Igår lämnade jag bästa Alve på centralen efter fem mysiga dagar tillsammans. Det blir en helt annan grej när man är två. Bara det faktum att man har någon att titta på på andra sidan matbordet gör en stor skillnad. Vi har gjort en massa skoj som ni ska få bilder på lite senare.

Är i skolan nu och jobbar inför en muntlig redovisning som jag ska ha imorgon. Vi har fått skriva ett eget arbete om diverse förbestämda ämnen. Jag tilldelades ämnet Epilepsi och lite mediciner till det. Jag är faktiskt väldigt stolt över mitt arbete, och min lärare tyckte att det var bra. Det var bara vissa småsaker som inte var så bra men jag blev godkänd. Fick veta på föreläsningen innan idag att det var bara 20% av klassen som var godkända på första inlämningen (man får två försök). Men alla mina vänner var godkända så jag undrar vem dem där 80% är..

Jag har också börjat tänka på att åka hem på onsdag. Har inte bestämt mig än förståss, men vi får se. Jag får se om jag kan vara ledig från uppropet på fredag, uppropen är egentligen obligatoriska men om man pratar med studievägledaren så kunde man få ledigt - om man hade en bra anledning. Men att åka till Skåne är väl en bra anledning? Det är faktiskt jättelångt.. Min familj ska på skidsemester på fredag i nästa vecka, jag kan inte följa med för jag har skola. Det är verkligen jättejättetråkigt, men jag får nöja mig med att läsa någon mattekurs som vi ska börja med nästnästa vecka. Mamma, när ni kommer hem så vill jag ha schnitzel - en vecka i rad. Fast jag borde rikta det där till pappa, det är han som är bra på att laga schnitzel.

Nu har jag skrivit allt som jag inte har skrivit på ett tag nu, det har ju varit lite tyst på bloggen en tid. Men om jag kommer hem nästa helg, är 75% säker på att jag ska, så ska jag hälsa på er allihopa. Hoppas jag. Om jag får låna bilen, men visst får jag det mamma och pappa?
Puss & kram, vi hörs